Flyttfirmor Stockholm – en historik tillbakablick

Flyttfirmor har funnits i Stockholm i organiserad form ända sedan 1800-talet då folk först upptäckte att det kan vara bra att anlita stora, starka karlar att bära ens saker när man flyttar till ny adress. Tidigare var det vanligast att be sina kompisar om hjälp, men detta ledde ofta till både skadade möbler och sura miner, då någon flyttpizza att bjuda på inte fanns i Sverige på den tiden. Flytt-öl fanns det däremot, vilket vidare bidrog till den stora mängden skador som uppkom genom kompisflyttar under tidigt 1800-tal. Kullersten på stadens gator försvårade arbetet ytterligare, och vi vet alla hur trånga och jobbiga trapphusen i gamla stan är. Flyttfirmor i Stockholm såg här ett gyllene tillfälle att göra kommers då det inte var svårt att utkonkurrera kompisar som hellre drack öl än att bära soffor. Ett gångbart alternativ på den tiden var också att inte flytta alls – man var helt enkelt nöjd med att bo där man bodde, och kände inte att man behövde 10 kvadratmeter större när man fått löneförhöjning eller barn. Både löneförhöjningar och tak över huvudet var nämligen lyxvaror på den tiden. Barn däremot producerades i överflöd och fick då trängas bäst de kunde i stugor och lägenheter. Skilsmässor var olagliga och några vecko- och helgbarn skulle det inte vara, så hela familjen satt lugnt i skutan i sin bostad. Flyttfirmornas största arbetsmiljöproblem var att Bellman och hans kompisar slängde ut soporna genom fönstret rakt ut på gatan. Det var jobbigt att både gå och köra pirra i sopbergen, och hade man riktig otur med tajmingen kunde man både få äppelskrutt innanför hängselbyxorna och den klassiska flyttkepsen slagen på sniskan av en kaskad av potatisskal. Traditionen att ge dricks utöver faktura till hårt arbetande ynglingar växte sig också stark under 1890-talet, något som lever kvar än idag. Dock endast när det ej är kontant betalning, denna vet ingen vart den tar vägen hur som helst!